Äntligen, min hudfärg kallas beige!

Nyansrikt.

Jo, det är sant. Äntligen har butiker och många tillverkare bytt ut det dumma och nedriga ordet "hudfärg" till det som det verkligen heter: beige!

I många år har jag sett ordet hudfärg kopplat till beiga piprensare, flirtkulor, hobbyfilt och inte minst - tuber med konstnärsfärger. Jag har sett det och skämts för den skeva verklighetsbilden, som jag automatiskt blir en del av - vare sig jag vill eller inte! Vi som från födseln automatiskt fick patent på ordet "hudfärg".

För när jag möter människor ser jag ju alla möjliga hudfärger: beige, svagt rosa, svart och olika nyanser av brunt.

Nu kallar alltså äntligen till exempel Panduro* sin bleka filt i butiken för varmbeige, plastleran och piprensarna för ljusbeige. Men någon medalj för detta, det får Panduro inte av mig. Det tog den här förändringen allt för lång tid för! Men ett resolut och rungande "Det var på tiden!" låter jag dåna i bloggen idag.

Fortsätter min spaning till en av konstnärsbutikerna, jodå, där med. Utspädda och bleka nyanser har nu namn som Pale Terracotta och Buff Titanium (som översatt blir blek terracotta och brungul titan, ungefär) eller än mer netutralt - siffrerbeteckningar på kritorna.

Kvar vid skampålen står tillverkarna Daler & Rowney med sin unkna Flesh Tint, och Lefranc & Bourgeois med ett rodnande Flesh Ochra.

Varmbeige, ett ord som värmer. Men viken tid det tog!

* Attans, Panduro har inte riktigt städat färdigt ännu, en sökning på "hudfärg" i deras web-butik avslöjar denna dammråtta.