Full fart i höst!

Ett verk från Kristine Thenmans utställning Urtid.

Kära bloggläsare, hoppas ni har tålamod att titta in här ibland, trots att jag inte hinner skriva ofta här just nu. Kanske har du heller inte tid att läsa här så ofta heller? Ibland trycks tiden ihop extra mycket, blir tät av det som ska göras, kanske måste göras - men också av det man vill göra! Jag är troligen inte den enda som upplever det ...

Någon som reflekterat över tid är Kristine Thenman. Bilden är från hennes fina utställning Urtid, som jag var på i söndags på Nääs Konsthantverk. Tyvärr var det sista dagen, så nu är allt nedplockat. Men det blir helt säkert fler utställningar framöver, besök gärna Kristines ambitiösa hemsida så länge.

I höst går jag en spännande kurs i Samtida konsthantverksteori, på "min" gamla skola HDK. Det är roligt med fördjupning, och att gå på föreläsningar, plöja text, reflektera, skriva om det vi har läst, få diskutera med de andra deltagarna i kursen. I huset finns många spännande och långa utbildningar, men även fristående kurser - kanske något för dig eller någon du känner?

Det finns mer att göra i höst. Kanske är du intresserad av att delta i mina skapande verkstäder? Då finns det flera chanser att träffas, här kan du hitta några platser och datum. Vill du boka? Så mig en signal eller maila, kontaktuppgifter finns på samma sida. I Kulturkatalogen finns ett par av mina program, som då omfattas av regionalt arrangörsstöd.

Jag "pysslar" även med ett nätverk. Har du hört talas om BarnBoksNätet, BBN? Det består av 77 barn- och ungdomsboksförfattare och illustratörer, och i det nätverket är jag nu sammankallande. Egentligen från och med i somras, fast det är först nu i höst som våra nätverksmöten dragit igång. Några av BBN:s medlemmar kan du läsa mer om här.

Ja, sådant håller jag på med i höst, och hela tiden puttrar det ju också på med nya idéer och berättelser, både i text och i lera. Mer om sånt när det känns färdigt nog att visa.

Så jag skriver kanske inte så ofta här just nu, men idag blev det ialla fall lååångt.
Ha fina oktoberdagar!

Plaskväder!

Fram med gummistövlarna ... Önskar er en trevlig helg!

Hitta rätt

Arbetsbild på objekt i porslin, gjorda av undertecknad på temat navigera och hitta rätt.

Det drar ihop sig till vernissage, på söndag 3 april kl 15 är det öppning av Hjördis Clemens och min utställning i Steneby konsthall. Befinner ni i er i Dalsland då tycker jag absolut ni ska komma till Långed och se vad vi visar. Och säga hej och mingla och kommentera på "riktigt" och öga mot öga.
Välkomna!

Fåglar direkt från ugnen

Fåglar i porslin, till en installation med mätinstrument, se bild nedan. Längd ca 30 cm.

Jag har inte några schemalagda temaveckor med särskilda ämnen här i bloggen. Just den spontana speglingen av de pyssel som pågår tycker jag är roligast att skriva om. Och visa bilder på.

Så just den här veckan är kanske det spontana temat keramik? Som jag gör själv, och inte pysslar tillsammans med barn... Igår tömde jag två ugnar på KKV, där jag bränner inför nästa utställning.

Mitt arbetstema har förändrats lite under arbetets gång, men nu kommer det handla om att navigera och hitta rätt. Kanske behöver man mätinstrument för att räkna ut sin rätta rutt? Kanske blir det inte rätt i alla fall...

Riktiga fåglar har förresten börjat orientera sig efter motorvägar, visste du det? Smart. Men jag hoppas att de spanar efter sina gamla vanliga kännetecken, också. Vattenvägar, ljusgröna lövskogen, favoritrastplatsen med blåbär... eller hur gör de för att hitta rätt?

I veckan ska jag också berätta mer om kommande pysselverkstäder med mig, lördag 19 mars både i Kinna och Göteborg, fast på olika tider...

Redskap för navigering, under arbete, ska slipas och delvis byta färg till klaraste rött. Min torra hand är med för att visa skalan...

Få männsikor har tillgång till utsikten från femte våningen från gamla sockerbruket. Nu för tiden finns Konstnärernas kollektivverkstad, KKV där - och endast för medlemmar.  Så här såg det ut klockan 19 igår. Beklagar oskärpan.

Nallar - i repris?

Det här är en hektisk vecka, som jag förklarat anledningen till i ett tidigare inlägg. Och jag har lite svårt att hinna blogga. Och pyssla.
Då kanske det kan vara OK med en liten titt i mitt bildarkiv?
Bilden är från i höstas, när jag hade pysselverkstad på biblioteket i Ed. Vi firade Nalle-dagen med att klippa till enkla kläder till barnens nallar. Hade vi roligt? Gissa.

Är det förresten repris, när något inte visats tidigare, för det här var ju innan jag började blogga?

Jag gillar verkligen den där blandningen nallarna har av prinsessa och super-nalle-ögonmask och ballerina! På samma gång. Varför bara välja en identitet, när man kan få vara allt som är roligt?

Så idag fortsätter jag vara keramiker och pysselbloggare. Och lite fotograf och skulptör och... allt som är roligt.

"Super-Nalle räddar världen", från Pyssla tillsammans

Drömyrke: keramiker

Minns ni, jämsides med min pysselentusiasm är jag ju även keramiker. Och denna vecka är det allra sista veckan med lerarbete inför en utställning. Det innebär extra full fart framåt i verkstan för min del. För dig som besöker min blogg här, innebär det kanske något kortare eller färre inlägg. Vi får se, men min plan är helt enkelt lite snack och mycket verkstad.

Keramiker ja, många människor får något drömmande i blicken när de hör vad jag arbetar med. Det brukar snart krypa fram en hemlig önskan om att lära sig att dreja.
Så roligt har jag tänkt, att de vill lära sig något nytt. Att de tycker om att forma ett material. Idéer som händigheten så konkret får förverkliga...
Heja på, sätt igång och öva!

Men kanske har jag varit naiv? Idag slog det mig att de har nog sett FILMEN! Ni vet, Ghost - med den där scenen då Demi Moore och Patrick Swayze drejade sig in i filmhistorien. Och gjorde ett oförglömligt avtryck i människors föreställning om arbete med lera. Kan detta till viss del förklara den så drömmande blicken hos dig med drejarlängtan?

Har någon helt missat filmen eller om du vill se den scenen igen, klicka igång lilla filmklippet här nedan.
LITEN VARNING Ganska oskyldigt även för unga tittare, men lura bort barnen från datorn om du vill kontrollera själv, innan de får se...

Har jag ett drömyrke? Javisst.
Lite snack och mycket verkstad, som sagt...

- Is ceramic artist a profession to dream about? 
- Yes, I can strongly recommend it. At least, try to learn how to use the throwing wheel... ; -)

Olika hitte-på-jobb

Olika redskap i porslin, av Ingela Jonasson

Jag tycker mycket om att hitta på. Olika saker, helst sådana som inte redan finns.

Jag hittar till exempel på olika pysselidéer, som är roliga både att göra och att leka med för barn. Barn tillsammans med vuxna. Jag hittade på en bok i det ämnet...

Men, du som läser i den här bloggen har kanske sett att jag är keramiker? Ja, jag hittar på keramik också. På dagens bild ser du en glimt av sådana påhitt: keramik till nästa utställning, Steneby konsthall 3 april -5 maj 2011. Då ställer jag ut tillsammans med målaren Hjördis Clemens. 

När jag var riktigt ung, visste jag inte så mycket om Hitte-på-jobb. Mina föräldrar var jordbrukare. I min omgivning jobbade man med sånt som fanns på riktigt. Som med djur, rörmokeri eller så var man kan kanske svetsare, som farbror Sven. Eller sotare. 

Konstnärliga yrken var inget syo-konsulenten i skolan sa så mycket om heller... Inget alls, vad jag minns. Nej, och jag mumlade väl nåt till den där syo-konsulenten om att jag ville jobba med reklam eller bli frisör - för det var väl det hitte-på-igaste jag kunde komma på, då. 

Om du är ung och läser det här, kom ihåg att du kan hitta på ditt eget jobb. 

Kanske är du nyfiken på konstnärliga utbildningar? Sådana som syo-konsulenter inte kommer ihåg att berätta om? (Heter det fortfarande syo-konsulent? Studievägledare?) Jag utbildade mig under två år på bild- och formlinjen här och under fem år mot en magisterexamen i keramikkonst här. Och man kan förstås hitta på saker, utan att först skaffa sig en utbildning. Jag har till exempel inte hunnit gå sjuttioelva skrivarkurser. Nej, nu skriver jag i alla fall. 

Min väg fram till en konstnärlig utbildning var ganska krokig. Men när jag väl hittade min bana, hittade jag fler människor som ville hitta på. Det kändes varmt. 

Och i efterhand har jag förstått hur mycket jag ändå var omgiven av Hitte-på-människor redan under min uppväxt, pillemariska pappa som lurade i mig att han varit sjöman. Jag trodde benhårt på det. Och i deras yrkesroll som jordbrukare var det så självklart att hitta egna lösningar, både av praktiska och ekonomiska skäl. Det blev naturligt att tänka "det man behöver, det gör man".

Varken mamma eller pappa kan någonsin läsa det här, men stort tack ändå. Tack för att ni aldrig hindrade mig. Tack för att ni lät mig hålla på. Och hitta på.

Kanske är du som läser det här såpass vuxen att du har egna barn? Eller jobbar med barn? 

Jag hoppas du låter barnen hålla på med att hitta på. Även om du inte alltid begriper vad det är de gör, om det går att använda eller på vilket sätt det kan vara nyttigt. 

Jag hoppas du låter dig själv att hitta på också... Kanske gör ni det till och med tillsammans?

Bruksföremål för tanke och sinne? 

Jag gör keramiska objekt. En sorts skruvade "bruksföremål", saker som inte behövs för den prosaiska överlevnaden, men kanske för den poetiska överlevnaden? 

Idag när jag traskar iväg till min keramikverkstad, hittar jag på fler grejer till utställningen. Min arbetstitel är "det som behövs". 

Vad hittar du på idag?