Olika hitte-på-jobb

Olika redskap i porslin, av Ingela Jonasson

Jag tycker mycket om att hitta på. Olika saker, helst sådana som inte redan finns.

Jag hittar till exempel på olika pysselidéer, som är roliga både att göra och att leka med för barn. Barn tillsammans med vuxna. Jag hittade på en bok i det ämnet...

Men, du som läser i den här bloggen har kanske sett att jag är keramiker? Ja, jag hittar på keramik också. På dagens bild ser du en glimt av sådana påhitt: keramik till nästa utställning, Steneby konsthall 3 april -5 maj 2011. Då ställer jag ut tillsammans med målaren Hjördis Clemens. 

När jag var riktigt ung, visste jag inte så mycket om Hitte-på-jobb. Mina föräldrar var jordbrukare. I min omgivning jobbade man med sånt som fanns på riktigt. Som med djur, rörmokeri eller så var man kan kanske svetsare, som farbror Sven. Eller sotare. 

Konstnärliga yrken var inget syo-konsulenten i skolan sa så mycket om heller... Inget alls, vad jag minns. Nej, och jag mumlade väl nåt till den där syo-konsulenten om att jag ville jobba med reklam eller bli frisör - för det var väl det hitte-på-igaste jag kunde komma på, då. 

Om du är ung och läser det här, kom ihåg att du kan hitta på ditt eget jobb. 

Kanske är du nyfiken på konstnärliga utbildningar? Sådana som syo-konsulenter inte kommer ihåg att berätta om? (Heter det fortfarande syo-konsulent? Studievägledare?) Jag utbildade mig under två år på bild- och formlinjen här och under fem år mot en magisterexamen i keramikkonst här. Och man kan förstås hitta på saker, utan att först skaffa sig en utbildning. Jag har till exempel inte hunnit gå sjuttioelva skrivarkurser. Nej, nu skriver jag i alla fall. 

Min väg fram till en konstnärlig utbildning var ganska krokig. Men när jag väl hittade min bana, hittade jag fler människor som ville hitta på. Det kändes varmt. 

Och i efterhand har jag förstått hur mycket jag ändå var omgiven av Hitte-på-människor redan under min uppväxt, pillemariska pappa som lurade i mig att han varit sjöman. Jag trodde benhårt på det. Och i deras yrkesroll som jordbrukare var det så självklart att hitta egna lösningar, både av praktiska och ekonomiska skäl. Det blev naturligt att tänka "det man behöver, det gör man".

Varken mamma eller pappa kan någonsin läsa det här, men stort tack ändå. Tack för att ni aldrig hindrade mig. Tack för att ni lät mig hålla på. Och hitta på.

Kanske är du som läser det här såpass vuxen att du har egna barn? Eller jobbar med barn? 

Jag hoppas du låter barnen hålla på med att hitta på. Även om du inte alltid begriper vad det är de gör, om det går att använda eller på vilket sätt det kan vara nyttigt. 

Jag hoppas du låter dig själv att hitta på också... Kanske gör ni det till och med tillsammans?

Bruksföremål för tanke och sinne? 

Jag gör keramiska objekt. En sorts skruvade "bruksföremål", saker som inte behövs för den prosaiska överlevnaden, men kanske för den poetiska överlevnaden? 

Idag när jag traskar iväg till min keramikverkstad, hittar jag på fler grejer till utställningen. Min arbetstitel är "det som behövs". 

Vad hittar du på idag?