Klassisk vardagsrolighet: högläsning!

Eftersom vi fortfarande befinner oss i de tunga oxveckorna, kommer jag med fler tips på roligheter att lätta upp vardagen med. Kanske vill ni varva pysslandet med högläsning? Också en mysig sysselsättning som är lätt att anpassa efter den vardagliga orken eller tiden.

Vad läser man då? Tja, även hemma hos oss går de populära böckerna om LasseMajas detektivbyrå varma, av Martin Widmark och Helena Willis.

Petter Lidbecks tre böcker om Bozze, den snälle polisen är roliga, illusterade av Lisen Adbåge. Samma upphovsmän står bakom den småläskiga Kan man också en hit! För oss passade den råa humorn och att det var aktiviteter man absolut INTE ska ägna sig åt var tydligt...

Med risk för att bli tjatig om Petter Lidbecks böcker, rundar jag av dagens inlägg med Flickan och presidenten. Även den med Lisen Adbådes illustrationer.
En Rymdis landar på jorden och talar bland annat om för Flickan att barn är otvingbara. Fantastiskt fint!
Men, läsningen av den boken har gett effekten att ibland är svårare att borsta tänderna på dottern...
- Man får inte tvinga barn!
 Hm, emellanåt lite opraktiskt för oss föräldrar, men bara på ytterst kort sikt! I det längre perspektivet är det ju en av de mänskliga rättigheterna, som jag gärna vill att alla barn tycker är självklar.
Rätten att säga nej.
I boken rikligt kryddat med Petter Lidbecks humor.

Om jag fick tvinga er, skulle jag säga:
- Den måste ni läsa!

Vinterspaning

Stackars rullator-tant! Mer om roliga skyltar i GP...

Dottern och jag tar med kameran på dagispromenaden och dokumenterar nattens snöfall. Här ser ni några av bilderna vi knäppte.

Jag tycker om att se foton barn själva tagit, att få se världen från en lägre horisont och deras idéer om vad som är roligt och viktigt eller spännade.

Nästa steg är att göra ett slags album. Har man börjat snickra med bokstäver kan man lägga till lite egna texter.

Sen ska det väl så småningom komma en vår? Och mycket troligt även en sommar och höst. Vips - ett årstidspyssel! Vi återkommer med fler spaningar.

 

Pyssligt boktips

Under mitt arbete med Pyssla tillsammans kom jag förstås i kontakt med andras böcker om att göra roliga saker tillsammans med barn. En toppenbok om att tillverka dockor och spela dockteater är Dockor och djur för lek och teater, av Maija Baric, från Berghs förlag. Fin med tydliga illustrationer. Ger både arbetslust och leklust!

Leka postkontor. Eller förbutik?

Jag minns att jag lekte Post med en av mina systrar när jag var liten. Idag, när "posten" är otydligare och smälter samman med närmsta livsmedelsbutik, känns det som den leken behöver få antingen en förklarande och historisk tillbakablick, eller en modern uppdatering om den ska introduceras för de små. Kanske kan man leka förbutik, och ha tuggummi och trisslotter i sortimentet?

Efter en liten förklaring av vad det innebar att "gå till Posten" förr i tiden, kastar vi oss glatt in i att tillverka en postlåda av närmsta tomma låda, samlar ihop några kuvert och gör några stämplar av potatisar. Moderna självhäftande frimärken tillverkar vi av ett tomt dekalark för adresser till skrivaren, delar upp arket i mindre bitar och raskt förses de med bilder av tuschfläckiga små fingrar.
Dottern deklarerar nu med myndig stämma att brevlådan töms klockan åtta. Hennes förväntningar på brev är tydliga. Jag skriver gärna.

Riktiga Posten lider nog fortfarande av identitetsproblem efter sin stora omstrukturering i början av milleniet. Men sånt bryr sig inte en femåring om, alls. Att stämpla brev, klistra kuvert och sälja frimärken är ändå en rolig lek. Fortfarande.

Oxmåndag? Vardagskul!

Nu är de jullediga dagarna definitivt slut, jobbplikter och dagistrall tar vid. I dagens GP läser jag att kommande tidsperiod i det gamla bondesamhället kallades för oxveckorna, en tid av hårt arbete. Och att det inte är några röda dagar förrän påsk, som kommer ovanligt sent i år.

En oxmåndag i dag då alltså. Visst känns måndagen extra tung, när det plötsligt landade ett gäng oxar över oss…? Desto viktigare att roa sig även i vardagen då, tänker jag. Upp till kamp för att ha vardagskul! Kanske kan en rolighet vara att göra ett After-dagis-pyssel?

Medan någon lagom lättlagad middagsrätt blir klar i ugnen, kan ett litet pysselprojekt pigga upp. I Pyssla tillsammans finns flera sidor med sådana tips, här i bloggen är det mindre utrymme – men ett tips ska väl få plats här i alla fall:

Fotoramar med magnet

Ni behöver:

- rörpärlor

- pärlplatta

- foton 

- lim
- sax 

- kartong/stadigt papper

- magnet 

- bakplåtspapper 

- strykjärn, som förstås vuxen sköter! 

Så här kan ni göra:

1. Mät bilden och lägg upp ett innervarv med pärlor med de måtten på en pärlplatta. Använder ni en genomskinlig pärlplatta behöver ni inte mäta, lägg bara bilden under plattan och börja pärla!

2. Bygg på med pärlor så ramen får den bredd och form ni vill ha. Vi valde guldpärlor och försökte göra ramarna lite tjusiga…

3. Stryk ramen med strykjärn (vuxen) med bakplåtspapper emellan, pilla försiktigt loss ramen från plattan. Låt gärna pärlplatteramen kallna under en tung skärbräda eller liknande, så håller den sig plan.

4. Klipp till ett bakstycke i kartong i en passande storlek. Limma fast på baksidan med bilden emellan. Låt torka.

5. Limma till sist fast en magnet, men kolla först vilken sida av magneten som ska vara uppåt/utåt, alltså så att ni får magnetismen åt rätt håll… Prova mot t.ex. kylskåpet. När limmet torkat är ramen klar.

Limma fast en magnet på baksidan, se till att rätt sida är upp!

Det här pysslet går ganska snabbt så gör gärna flera ramar när ni ändå håller på. Kanske blir det ett helt litet porträttgalleri med dagiskompisar och släktingar på kylskåpet? 

Har du några recept på sådana där enkla och nästan magiska middagsrätter att stoppa i ugnen? Tipsa oss gärna!

När är det påsk?

En bästa-stund kan vara en pysselstund...

Knappt har julgranen börjat barra, men redan undrar femåriga dottern hur långt det är till påsk. Medan jag suckar lite inombords, hjälper jag henne att leta upp påskafton i almanackan, 23 april. Det är långt dit... 

Kanske är det inte själva högtiderna man längtar efter som barn? Kanske är det själva längtankänslan i sig som lockar. Eller är det ett behov av olika hållplatser på resan in i det nya året. En sorts orientering i tiden?

Som vuxen tycker jag att ett år går fort. För fort emellanåt. Och om min dotter önskar sig en knapp att vrida fram tiden med, så kontrar jag med en önskan om en knapp som låter de bästa stunderna utspela sig i någon slags slow motion.

Kalla långkalsonger

 Elin Magnusson i arbete på Luleälvens is och strand

Igår kväll snöade det. Nysnö är vackert. Ett fint lager med nyvit snö la sig stilla över det den stadssmutsiga och av alla nyårsfestande upptrampade snön. Visserligen bara ett tunt lager nytt fluff, men så mycket vackrare allt blev.

I Göteborg är vi inte bortskämda med vita och kalla vintrar. På andra platser finns det mer etablerade vintervanor att vara avundsjuk på, eller helt enkelt låta sig inspireras av. Kolla denna länk, nederst på den sidan finns en långkalsongskulptur av Olle Magnusson och Elin Magnusson. Vilka material kan man inte pyssla med?

Stort tack för lån av bilden här ovan, foto Olle Magnusson.