Jag minns att jag lekte Post med en av mina systrar när jag var liten. Idag, när "posten" är otydligare och smälter samman med närmsta livsmedelsbutik, känns det som den leken behöver få antingen en förklarande och historisk tillbakablick, eller en modern uppdatering om den ska introduceras för de små. Kanske kan man leka förbutik, och ha tuggummi och trisslotter i sortimentet?
Efter en liten förklaring av vad det innebar att "gå till Posten" förr i tiden, kastar vi oss glatt in i att tillverka en postlåda av närmsta tomma låda, samlar ihop några kuvert och gör några stämplar av potatisar. Moderna självhäftande frimärken tillverkar vi av ett tomt dekalark för adresser till skrivaren, delar upp arket i mindre bitar och raskt förses de med bilder av tuschfläckiga små fingrar.
Dottern deklarerar nu med myndig stämma att brevlådan töms klockan åtta. Hennes förväntningar på brev är tydliga. Jag skriver gärna.
Riktiga Posten lider nog fortfarande av identitetsproblem efter sin stora omstrukturering i början av milleniet. Men sånt bryr sig inte en femåring om, alls. Att stämpla brev, klistra kuvert och sälja frimärken är ändå en rolig lek. Fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar