 |
| En bästa-stund kan vara en pysselstund... |
Knappt har julgranen börjat barra, men redan undrar femåriga dottern hur långt det är till påsk. Medan jag suckar lite inombords, hjälper jag henne att leta upp påskafton i almanackan, 23 april. Det är långt dit...
Kanske är det inte själva högtiderna man längtar efter som barn? Kanske är det själva längtankänslan i sig som lockar. Eller är det ett behov av olika hållplatser på resan in i det nya året. En sorts orientering i tiden?
Som vuxen tycker jag att ett år går fort. För fort emellanåt. Och om min dotter önskar sig en knapp att vrida fram tiden med, så kontrar jag med en önskan om en knapp som låter de bästa stunderna utspela sig i någon slags slow motion.
Som vuxen tycker jag att ett år går fort. För fort emellanåt. Och om min dotter önskar sig en knapp att vrida fram tiden med, så kontrar jag med en önskan om en knapp som låter de bästa stunderna utspela sig i någon slags slow motion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar