torsdag 8 november 2012

Nyansrikt och känsligt tecknad prins

Senaste tidens debatt om Stina Wirséns Lilla hjärtat har väckt min nyfikenhet på att se hur färgade illustratörer gestaltar färgade barn i bilderböcker. Jag har inte möjlighet att göra någon heltäckande forskningsundersökning, men hoppas kunna återkomma med flera exempel framöver. Tipsa mig gärna om fler!

Först ut är Dominique Mwankumi * från Kongo-Kinshasa, numera bosatt i London. Hans bok Gatans prins låter mig hälsa på i ett hörn av världen som jag inte vet mycket om, och inte har någon som helst egen erfarenhet av - lyckligtvis. För huvudpersonen Shégué sover i ett kartonghus och livnär sig på leksaker han har gjort själv - av material hittat på soptippen.

Illustrationerna är skira akvareller med kvardröjande blyertsteckning, och med tydligare linjer och starkare färg på det som är i berättelsens fokus. De känsligt tecknade bilderna känns befriande, miljö och människor är levande och nyanserade. Och trots en till synes hopplös tillvaro lyckas Mwankumi landa sin berättelse i ett hoppfullt slut.

Och visst har vi något gemensamt, Shégué och jag? Kanske kan du som läsare av min blogg också känna igen dig? För i hans sätt att använda sin kreativitet och utveckla enkla material, till något som går att leka med - får vi mötas. Trots geografiskta avståndet och trots det faktum som lätt glöms bort - att Shégué faktiskt är en fiktiv person ...
Jag tycker mycket om Gatans prins.

Originaltitel Prince de la rue, boken är översatt av Suzanna Petersson Kero och utgiven av Bokförlaget Trasten.

* Hans fina hemsida verkar ha fått problem, här kan du läsa mer om honom så länge.


Inga kommentarer: